Lokal 20

Vaxmora torp

Första an­halten på natur­stigen


Vax­mora torp.

Redan tunet kring Vax­mora torp bjuder på intressanta iakttagelser. Bredvid stugan ligger ett stort flytt­block som består av gnejs. Det har kommit hit med isen, antingen in­fruset i ett is­berg som tappat stenen här, eller med is­flödet och in­fruset i inlands­isen.


Flytt­blocket vid torp­stugan.

Gärdsgårdsmuren kring torpets tun består av block som stuckit upp ur moränen eller röjts från åker­ytor i närheten. Där före­kommer alla typiska berg­arter.


Gärdsgårdsmuren visar en prov­karta på typiska berg­arter.

Nord­väst om torp­stugan finns en stig som går över gammalt grus. Här var alltså en strand­zon och den nu­varande höjden över havet innebär att den bildades för cirka 4600 år sedan. Samma strand­zon kan följas utmed Vax­mora­kärrets södra och östra rand.

100 meter nord­ost om torp­stugan ligger ett tre­kantigt sten­röse som tolkats som en järn­ålders­grav (visa röset på kartan).


Det tre­kantiga sten­röset i skogen nord­ost om torpet.

Ängen vid Norr­viken nämns på en karta från 1635. För den norra delen av ängen anges en Sved – det vill säga man höll just på att göra marken odlings­bar.


Vax­mora äng (grön) på kartan från 1635.

En byggnad upp­fördes troligen någon gång runt sekel­skiftet 1600/1700 och användes kanske först som fä­bod. Vax­mora omtalas för första gången på en karta från 1715 med Wax­mora kierr. Exakt när den första torp­stugan upp­fördes är oklart. Ängen till­hörde byn Sollen­tuna och gränsade i söder till Skälbys marker. Torpet sköts idag av Vax­mora torps stöd­förening.

Strax sydost och öster om torp­stugan finns berg­hällar med röd Stockholms­granit – berg­arten som förekommer i hela Törn­skogen. Ungefär 30 meter sydost om torpet ser man hur flera brant­stående skivor av dia­bas har trängt in i graniten. Det är en av de få hällarna där man kan se den ca 2 km långa Törnskogs­diabasen. Berg­arten är svart med en brun vittrings­yta. En del sprick­ytor är mörk­röda av järn­oxid­utfällningar. Diabas­gången består av flera olika breda skivor med en samman­lagd bredd på drygt 10 meter. Man ser också att dia­basens över­yta är ned­sänkt i graniten och att graniten blivit rödare i kontakten med dia­basen.


Diabas­hällen nära torpet.

Diabasen är mer än 10 gånger mer magnetisk än graniten och ger därför en ökning av jordens magnet­fält lokalt med nästan 200 nT (nano Tesla).


Typisk magnetisk anomali som mätts på marken över diabas­gången.

Gå till nästa

Den geologiska natur­stigen är drygt 5 km lång. Flera avsnitt går genom blockig terräng, men i övrigt är stigen lätt­gången.

Cirka 50 meter norr om Vax­mora torp viker natur­stigen av till vänster (mot nord­väst).


Här viker stigen av till vänster (mot nord­väst).

Vi följer diabas­gångens riktning mot nord­väst, till hyllan på Vaks­bergets syd­västra brant, där vi finner nästa lokal med nästa QR-kod.