Tids­avsnitt

Berg­grunden bryts sönder

Så snart granit­berg­grunden har bildats spricker den upp i större och mindre block och ut­med en del sprick­ytor sker rörelser. Jord­skorpan är hela tiden ut­satt för spänningar och den spruckna berg­grundens för­skjuts så småningom allt­mera längs vissa zoner, förkast­ningar och över­skjutningar. Rörelsen utmed en förkastnings­zon kan bestämmas om det finns en struktur som har förändrats, t.ex. en diabas­gång som har blivit för­skjuten i sid­led. Rörelser i spröda berget ger också upphov till typiska rörelse­räfflor på blockens sidor och i sprick­mineralen.

Häll­markerna och terrängen i Törn­skogen visar flera tydliga sprick­system, ofta två vertikala riktningar och en nära horisontell. Branten mot sjön Norr­viken är en övers­kjutning­skant där det östra högre blocket har skjutits över det västra nedre. Utmed Törn­bergets norra kant går också en över­skjutning. Här har man kunnat konstatera en relativ för­skjutning av diabas­gången på cirka 8 meter med hjälp av magnet­mätningar. Över­skjutningen fort­sätter sedan österut in mot Gammal­gran­moren och sedan vidare norr om Älg­berget och bildar Kohlsta­dalens södra branta sluttning.

Förkastnings­rörelser djupare ned i berg­grunden leder till bildningen av olik­stora brott­stycken av de in­blandade berg­arterna. Sprickorna mellan blocken fylls oftast med nya mineral som fram­häver de kantiga fragmenten. Sådan breccia finns utmed hela branten till Norr­viken och den kan ses där bäckarna har frilagt berg­grunden. I färska väg­skärningar hittar man ofta fri­lagda ytor där olika sprick­mineral finns kvar. Ibland kan man se att mineral som fyllt ut sprickor också har rörelse­räfflor. Det vilket visar att berg­grunden rört sig också efter att mineralen avsatts i sprickan.

Ännu djupare ned i jord­skorpan ut­löser block­rörelser jord­skalv. Friktions­värmen som upp­står smälter en liten del av berg­grunden och det kan ses som smala extremt fin­korniga svarta gångar i granit.


Berg­grunden är överallt genomsatt av sprickor. Sprickorna har flera riktningar, vanligen 3 vertikala och en horisontell.


Breccia med kantiga brottstycken där sprickorna fyllts med kvarts.


Glid­ytan i granit med räfflor som syns i sprickf­yllningen av klorit.


Tunn gång med smälta som upp­kom vid ett jord­skalv (Fresta­vägen).


Sprick­yta i granit med epidot (ljust på bilden) och rörelse­räfflor.


De vanligaste sprick­mineralen, uppifrån: Svart klorit, gulgrön epidot, röd laumontit och vit kalcit.


Rörelse­räfflor på en sprick­yta med epidot.