Tidsavsnitt

Så snart berggrunden frilagts eller stenblock ligger fria på ytan sker en nedbrytning. Upprepad frost och uppvärmning i solen leder till att små sprickor vidgas alltmera. Till slut faller även stora stenblock sönder i allt fler mindre stenar.

Frostsprängning sker i berggrundens ytnära sprickor.

Solsprängningen skalar av ytnära skikt.

Nedbrytningen sker också biologiskt. Lavar, som är de första organismerna som tar nya blottlagda bergytor i anspråk, kan med sina lavsyror lösa upp alla de vanliga mineralen utom kvarts. Dessa frätsår blir snart centimeterdjupa gropar.

Lavar har löst upp gropar i den tidigare släta berggrundsytan.

Det yngsta inslaget i landskapets omvandling är människans verksamhet. De äldsta lämningarna efter människor är röjda ytor för bosättningar och intilliggande gravrösen. Dessa kulturlämningar förekommer på allt lägre höjd i landskapet i takt med att landhöjningen fortskred.

Törnskogen var länge opåverkat av bosättningar, varken stenålder eller bronsålder har avsatt några tydliga spår. Först under järnåldern finns tydliga tecken av människors verksamhet. Fornstigar gick mellan bosättningarna, till exempel den mellan Edsbacka och Skålhamra som är beskriven i häftet Fornstigen Långbroleden genom Törnskogen. Vid svåra passager byggdes kavelbroar.

Sedan järnåldern har lättbearbetade jordar omvandlats till jordbruksmark. Så småningom togs också lermarker i odling. Sjöar har sänkts och kärr har dikats ut för att ytterligare öka odlingsmarken.

I närheten av boplatserna hittas gravrösen som med tiden har blivit hela gravfält. I Törnskogen hittas bara enstaka rösen som kan tolkas som gravrösen. Flera av dem ligger utmed fornstigen Långbroleden.

Stensamling som tolkats som en triangulär stensättning. De röda markeringarna visar de två bortre hörnen (vid Vaxmora torp).

Vid Vaxmora torp ses spåren av några hundra års jordbruk ännu tydligt. Dalgången öster om torpet och bukten i nedre delen av sluttningen mot Norrviken har röjts till åkrar, dikats ut och inhägnats. Diken och stängslenas stolphål kan man ännu se i skogsmarken. Mellan de brukade markerna går röjda vägar med stensträngar på sidorna och i kanten på åkrarna hopades stenar i odlingsrösen. Ägogränser markerades med gränsrösen, ofta konstfullt uppbyggda av stenblock.

Alla dessa lämningar från människans verksamhet kommer att synas länge än i landskapet.

Stolphål från stängsel och husbyggen finns kvar många århundraden.

Den gamla strandlinjen, före sänkningen av Norrviken, kan ses som ett hak i terrängen på flera ställen utmed strandstigen till det tidigare torpet Manhem.

Utdikade mossar och bäckar som har lagts i kulverter hör också till människans ingrepp.

Små avsnitt med nu torrlagda bäckfåror (vid Gustavsbergsleden och början av Båtsmansvägen) vittnar ännu, liksom gatunamnet Bäckvägen, om var Törnskogsbäcken en gång ringlade sig fram.

Till nutid räknas också de olika biotoper som uppkom naturligt efter landhöjningen, t.ex. kärr och mossar, bäckar, vittringsfenomen etc.

Lavar tål inte zink som lakats bort från stolpar och master.

Stenblock som rasat från en instabil bergvägg på grund av sprängningar i stenbrottet vid Norrsätra.

Berggrundsblock har rört sig även efter istiden på grund av ett jordskalv.